Fåglaviks Glasbruk i uppgång och fall
ur Kvällstunden nummer 25 . 2015

Glasbrukets glansperiod
Det första glaset blåstes i Fåglavik 1874 men det dröjde ända fram till år 1912-1918 innan Fåglavik upplevde sin verkliga glansperiod. Då hade man utökat driften med ytterligare två hyttor, Reservhyttan 1898 och Franska hyttan 1907-1909. Totalt sysselsatte glasbruket i Fåglavik 300 personer och omsättningen var cirka 2,5 miljoner kronor!
Glasbrukets tillkomst öppnade nya möjligheter till en god försörjning. Inte minst torvbrytningen. Många småbönder, hantverkare och hemmasöner kunde under kort tid göra en bra förtjänst.
Yrkesmännen kom till Fågla' vik främst från Värmland, Småland och Tyskland. Bara från Småland kom drygt 50 personer med familjer. En av dem var Sven Pettersson som flyttade från Hovmantorp till Fåglavik 1944 och arbetade som smältare. 1 familjen fanns sonen Allan som då var 16 år gammal.
- Jag började arbeta med tillverkning av kemiskt glas, berättar AllanPettersson.
Kemiskt glas har en annan sammansättning än bruksglaset och används i första hand i specialglas till sjukhus och laboratorium. Denna typ av tillverkning hade stor betydelse för glasbruket under lång tid.
I början tillverkades olika produkter, allt från serviser, hushållsglas och buteljer för att senare övergå till att tillverka olika former av lampglas i stor omfattning.
- Det gjordes fantastiska glas till fotogenlampor i miljontal, riktiga konstverk, berättar Allan vidare.

Början till slutet

1944 uppgick antalet anställda till 140 personer, en siffra som sedan minskade för varje år i takt med att den kemiska glastillverkningen flyttades till Tyskland och att brytningen av torv upphörde. Slutet kom 1979 då samtliga anställda blev uppsagda och glasbruket gick i konkurs.
Ett antal entusiaster fortsatte dock att blåsa glas i Fåglavik, turistvisningar, fram till år 1980 då Ingemar Nilsson blåste det sista glaset och glasbruket bommades igen för gott. Glasformarna såldes till glasbruk i Småland och mycket av glasbrukets övriga inventarier och maskiner återfinns idag på museum i Herrljunga, en mil från Fåglavik.
Avvecklingen av glasbruket blev en katastrof för Fåglavik. Samhället avfolkades snabbt, stationen lades ner och gamla "Gästis" mitt i samhället brändes ned till grunden.
Det gamla glasbruket blev till slut både en säkerhetsrisk och en skamfläck för Fåglavik. Det blev tillhåll för många ungdomar som en populär "lekplats" och många vuxna knackade loss tegelstenar för att bygga utegrillar utan att veta att materialet kunde innehålla bland annat arsenik från tiden då glasbruket var i drift. Fram till 2010 var Fåglavik klassad som tätort, men på grund av minskad befolkning förlorade Fåglavik samma år sin tätortsstatus.
Text & foto: Royny Holmström

Fåglaviks glasbruk - i uppgång och fall
Redan år 1985 fanns ett kommunalt beslut om att riva det gamla glasbruket i Fåglavik, men det tog 22 år innan rivningen verkställdes. Glasbrukets ägare överklagade beslutet och tvisten pågick anda fram till september 2007 då man till slut kunde riva det förfallna glasbruket och en epok inom svensk glasindustri gick i graven.
- Glasbruket var i början av 2000-talet i så dåligt skick att det utgjorde en stor säkerhetsrisk och en skamfläck för samhället, berättar Allan Pettersson, en av de många glasbruksarbetare som fortfarande bor kvar i Fåglavik. Det var i början av 1870-talet som ett tåg från Göteborg mot Stockholm tvingades stanna i Fåglavik på grund av att spåret blockerades av stora snömassor. Ombord på tåget fanns en grosshandlare från Göteborg vid namn Magnus Andersson. Andersson erbjöds att övernatta hos patron P D Wikström och när han påföljande dag upp täckte de enorma torvmossarna norr om Fåglavik formades en idé om att anlägga ett glasbruk i Fåglavik.
Sant eller falskt? Fåglavik hade enligt grosshandlare Andersson bästa tänkbara läge. Järnvägen mellan Göteborg och Stockholm passerade rakt genom samhället.

Dessutom korsade en av de äldsta vägarna i regionen, den mellan Skara och Borås, rakt genom Fåglavik där traktens bönder kunde lagra spannmål i en magasinsbyggnad för att sedan transporteras vidare med tåg. Och det fanns gott om bränsle i de stora torvmossarna.r att förverkligasina planer på att anlägga ett glasbruk i Fåglavik var det nödvändigt för Magnus Andersson att förvärva Lindspångs gård med tillhörande mark och torvmossar.
Patron Wikström lovar att undersöka saken och köper i hemlighet den aktuella gården och låter sedan Andersson få veta att den är till salu- till ett pris som är 1000 kronor dyrare än vad Wikström själv gett. Sant eller falskt, det lär vi nog aldrig få veta...
Däremot var den forne ägaren till Lindspångs gård, patron Friman, fullt övertygad om att Fåglavik skulle växa och bli en stad i framtiden.
Köpebrevet undertecknades i februari 1874 och grosshandlare Andersson förvärvade Lindspångs gård. Men redan året innan hade man börjat uppföra arbetarbostäder och på hösten 1873 lade man grunden till själva glasbruket.