Glasblåsaren Rudolf åter i Fåglavik
Det var vid 50-talets mitt och Rudolf och Gösta jobbade tillsammans på glasbruket i Fåglavik. "Det var starten på mitt liv i Sverige" FÅGLAVIK: Vi
satt bredvid varandra i verkstaden och jag hjälpte honom med
'fiskarna som han har blivit berömd för, säger Gösta..
Han kunde inte ett ord på svenska, men vi fick kontakt ändå. |
|
|
|
|
TILLBAKA DÄR GLASBRUKET STOD Efter 48 år kom Rudolf Kosa tillbaka till Fåglavik. Från vänster ses glasblåsarna Gösta Carlsson, Ingemar Nilsson och Rudof Kosa |
DET VAR ANDRA tider då och huvudsaken var ju att Rudolf Kosa kunde sitt yrke. Han kommer ursprungligen från en liten by på ungerska landsbygden, men som 14-åring blev han lärling på ett glasbruk i det forna Tjeckoslovakien. Där tillbringade han åtskilliga år och det var en fullfjädrad glasblåsare som kom till Fåglavik 1956.
52 år senare är det en pigg 76-åring som ser sig omkring på den plats där glasbruket stod. Bara fästena till flaggstängerna påminner om att här pågått verksamhet. Glasbruket var i drift mellan 1874 och 1980. Hösten 2007 revs den gamla byggnaden slutligen.
- Det är otroligt att allt är borta nu, säger Rudolf.
-
Hade
du sett hur det såg ut innan det revs, så skulle du nog vara tacksam, säger Gösta, som tog initiativet till
kontakten med sin gamle arbetskamrat Rudolf, som numera bor i Trelleborg.
Jag tog telefonkontakt
med honom, fortsätter Gösta. Jag hade ett behov av att knyta ihop det som varit. Det var ju jag
och Rudolf som startade det här med fiskarna tillsammans.
GÖSTA CARLSSON är 69 år och bosatt i Skövde. Mellan 1953 och 1958 jobbade han som glasblåsare i Fåglavik innan han drog vidare till en karriär som yrkessofficer i Skövde. Fiskarna i fråga började de att tillverka på rasterna. Sedan kom ledningen på att det var en kommersiellt gångbar produkt.
- Det var en fisk som man monterade en lampa i, säger Rudolf.
- Vi använde små glasskärvor som vi blandade i glaset, berättar Gösta.
Även Ingemar Nilsson, vars hustru Maj-Britt bjuder på kaffe och
smörgås, har tillverkat fiskar.
Ingemar, som jobbade som glasblåsare i Fåglavik mellan 1960
och 1980,.tog vid
efter det att Rudolf Kosa slutat.
- Jag kom till bruket några månader efteråt och fortsatte den traditionen, säger
han. Det blev ju inte riktigt likadant, man satte ju sin personliga prägel. 34 kronor
kostade en sådan fisk när den såldes på bruket, men jag
vet att de har sålts för 1 600 kronor på auktion.
Det är många minnen som kommer fram när Rudolf Kosa
besöker Fåglavik för första gången sedan 1960. Bland annat
sätter Ingemar på en
film från 1959 med bilder från glasproduktionen. Där
finns bland annat en sekvens med Rudolf i arbete.
Jag
hade mera hår då, säger Rudolf och skrattar.
Ingemar
Nilsson passar också på att förevisa sin glassamling,
där han har ett stort urval av det som glasbruket producerade.
-
Det mesta här har jag gjort själv, säger han stolt.
-
Jag
har bara en liten fågel hemma hos mig, säger Rudolf. Det är allt
jag har kvar.
RUDOLF KOSA lämnade Fåglavik 1960. Han drog vidare till andra glasbruk, både för att han ville prova nya arbetsuppgifter och för att han fick möjlighet att tjäna mer. Bland annat arbetade han på Alsterfors glasbruk och Ronneby glasbruk. - Jag har provat flera andra yrken också, säger han. Jag kommer från en liten fattig by i Ungern och jag
är glad över hur mitt liv har utvecklats.
Utvecklingen fortsätter sedan med mina tre barn,
som får det ännu bättre. Till sist, hur ser du tillbaka på åren
i Fåglavik? - Det är kul att träffa en Kosa som är så jävla pigg, säger Ingemar Nilsson. Man vet ju inte hur det blir, jag har ju inte sett honom på 49 år. |
|
|
MATS BJURBOM |
|
RUDOLF KOSA, till höger med en av de fiskar han blåste när han var glasblåsare |